Rubriken skulle också kunna vara "I hate Mondays", och då inte ens för att det är dagen då helgen tar slut, utan för att mina måndagar betyder 12 timmar utanför hemmets väggar, något som jag tycker är skittrist, rent ut sagt. Vad skulle man göra utan föräldrar som kan ställa upp och passa barnen ett par timmar?! (Tack igen pappa!) Ungarna är också helt knäckta när de börjar halv sju. Idag hämtade P dem iofs halv tre, men det spelar inte så stor roll, de är helt slut.
J2 låg redan i sin säng när jag kom hem. Det var bara att byta blöja och göra välling, sen godnatt. Visserligen spelade han musik väldigt högt ett par gånger (skrivade upp Pippi Långstrump på max), men han somnade snabbt ändå.
J1.... Jaaaa... Där har vi någonting som jag fasade för redan i morse när jag gick till jobbet. Att komma hem till en übertrött tjej som i vanliga, oübertrötta fall, inte heller är särskilt rolig att lägga.... Men. Jag fick knyta nävarna, bita ihop ett par rejäla gånger, tygla trötthet och humör, och... Det gick! Jag fick henne både att äta mat (som hon vägrat göra med morfar, tydligen), borsta hennes tänder, bara komma in på rummet en enda gång efter vi sagt godnatt, OCH dessutom fått höra hur det var att äta för första gången i skolmatsalen. Det gick! Hemligheten kanske hette att istället för att läsa en saga - som vi gjort i fyra år nu! - så satte jag igång en saga på CD-spelaren. Hon har inte velat lyssna på något på flera dagar, men jag har ju iofs vetat att det beror på att när hon lyssnar slappnar hon av och när hon slappnar av somnar hon... Sagt och gjort.
Nu återstår för mig att skriva rent ett mötesprotokoll innan jag kan gå å sova. A womans work is never done...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar