I fredags var jag hos läkaren och fick konstaterat att mitt hängande ögonlock och min ständiga huvudvärk och yrsel förmodligen inte beror på en hjärntumör. Skönt, då kan vi stryka det från listan av saker att oroa sig över. Vad det sedan är, det visste herr doktor inte utan skickade iväg en remiss till neurologen. Vi får väl se hur det blir med det.
Jag åkte iväg till jobbet, sen hem, bytte kläder och iväg för att träffa Sarah på stan för lite quesedillas innan det var dags för Angels avtackning på fritan. Jag hade hunnit skriva ihop ett brev också när jag var hemma och vände, något som inte var så svårt egentligen eftersom jag tänkt på saken i en månad eller så men som vanligt inte fått tummarna loss förrän i sista stund. Avtackningen var trevlig även om jag faktiskt trodde att fler från "min generation" skulle vara där... Som jag misstänkte kunde inte Angel komma ihåg vem jag var, vilket jag då hade förberett lite genom att lägga ner ett foto från en pjäs om Röde Orm som vi spelade i typ 1995 i brevet jag skrivit. Bruschurna var där (d.v.s. Sarahs brorsor) och Tom höll ett litet tal om hur man märker skillnad på de som engagerar sig utöver det vanliga för ungdomar... Jag hoppas kunna ta med mig lite av det i min egen vardag (som t.ex. på fredag när vi anordnar ett disco för sjuorna helt utanför arbetstid), och jag hoppas att mina elever kommer komma ihåg mig också med en liten gnutta kärlek så småningom.
I lördags bar det av till Köpenhamn och en strålande fin dag. Rosenborgs slott, hotellet med champange på rummet, turkisk buffé och strosande på stan. Wunderbar! Det får nog bli ett eget litet inlägg om Rosenborg sen, för där har jag i alla fall tagit mig tid att fotografera. Jag älskar att kolla på gamla slott (och kyrkor) för det finns så mycket små detaljer på varenda grej! Att få gå omkring med bara Patrik och inte stressas runt av barnen var så mysigt! Tack mamma och pappa för det!
Först tänkte vi åka till Malmö rätt så tidigt i söndags eftersom vi var fördigätna på frukostbuffén vid tio, men det lät ju tråkigt så vi gick till planetariet i Köpenhamn och kollade på en 3D-film om valar och delfiner på en IMAX-bio. Formatet och 3D var ju dock coolt för tio år sedan, 3D-effekterna på pappas nya TV är ju klart coolare, så det var väl inte värt pengarna direkt, men samtidigt hade vi ju redan växlat in pengarna till danska, så det kändes som det kvittade. Vi åkte till Malmö så att vi var där vid två, mötte upp päronen, syrran och barnen på Big Bowl, käkade god buffé (lite trött på bufféer efter helgen kan jag säga) och sedan bowlade vi en timme. Jack och Jolin studsade hur mycket som helst, första gången de bowlar men dock inte sista!
En bra avslutning på en kanonhelg!
Många, måååånga gånger i min (korta) lärarkarriär har jag önskat att helgerna kunde varit längre, jag har redan på lördagmorgon haft ångest för att söndagen snart var slut. Trots att denna helgen varit kanon och verkligen har gått i ett nafs kände jag på söndagkväll att jag såg fram emot att komma till jobbet. Är inte livet rätt härligt när man trivs både privat och med sitt jobb, så säg?!
Och just det. Anders Angel ringde för två timmar sedan och tackade för brevet. Han hade letat upp mitt nummer och ville dels tacka eftersom det jag skrivit "gick rakt in i hjärtat på gubben", och dels ville han fråga om det gick bra att han läste upp lite av brevet i morgon när han ska medverka i Radio Malmöhus i ett program som de ska ägna honom och hans yrkesliv.
Jag ska försöka lyssna...
WOW! Vilken helg, vilket liv och vilken beundran att du lät Anders veta hur mycket han betytt.
SvaraRadera