När pengar försvinner

När jag var i stan i höstas hittade jag en kofta från Desigual som jag verkligen blev kär i. Den kostade 1800:- och satt perfekt, men var waaaaay för dyr för mig. När jag fyllde år fick jag presentkort i butiken med Desigualkläder, men då fanns inte koftan i min storlek. Sedan blev det att jag inte ville köpa något för att jag inte hittade något som passade, och inte ville jag köpa kläder till Jolin heller för det var ju trots allt min födelsedagspresent.

Igår var jag ledig och tog bussen från jobbet in till stan. Vad ser jag då om inte "Total utförsäljning". Jag blev skiträdd, för det var nästan tomt i butiken. Och öppet var det inte heller. Så det första jag gjorde idag var att ta mina presentkort, åka in till butiken och.... där stod det en gubbe som satte upp en skylt. "STÄNGT". Jag fick honom att öppna dörren och han sa att det var sista dagen de hade öppet i onsdags. De har gått i konkurs och han kan inte göra nåt åt mina presentkort. Inte ge mig några kläder, inte ge mig pengar tillbaka.

Jag förstår att det är så det fungerar, men det är så jävla ledsamt, rent ut sagt. Inte att jag inte får några saker, jag klarar mig bra utan, utan att mina föräldrar och min syster har gått dit med sina pengar, fått en bit papper som de gett mig i födelsedagspresent, och nu är den papperslappen mindre värd än toapapper. För toapapper kan man åtminstone torka sig i rumpan med, det här pappret är helt värdelöst. Att jag inte får mina saker är helt egalt det faktum att min familj lagt ut pengar på ingenting. 1300:- på INGENTING. Det är det som gör ont i hjärtat.

Jag ska aldrig mer försöka handla med förstånd. Eller, ännu hellre - jag ska aldrig mer önska mig presentkort!

Oj det blåser..

..då måste det nog bli kaos med all trafik! De som pendlar och är dumma nog att tro att de ska komma i tid till jobbet kan ju slänga sig i väggen och dra nåt gammalt över sig när de ändå håller på.

JA jag kan förstå att ledningar kan blåsa ner, och JA man kan få vänta på ersättningsbussen ett tag (fast skulle det behövas när alla verkar informerade om problemet?).

Men att bli lämnad i en liten håla utan en chans att ta sig därifrån, i EN OCH EN HALV timme, utan information och att som sista utväg behöva ringa hem och be sin man packa in barnen i bilen för att komma och köra en till jobbet.....!!! Det är så jävla fel. Tre timmar tog det att ta sig till jobbet idag. Och nu ska jag hem.

Så här långt är vi bara tjugotvå minuter försenade....