Nattfåk av Johan Theorin

När jag ändå spammar bloggen kan jag skriva ett par rader om boken jag läste ut för en halvtimme sen. P säger att jag kanske borde läst Skumtimmen av Theorin först, men eftersom den inte finns hemma utan på biblioteket valde jag den här istället. (och det står ingenstans att man behöver läsa dem i följd..)

Om jag nu har klagat lite på de senast lästa böckerna så får jag väl istället ösa beröm nu. Detta är en bok i min smak! Om man som jag är löjligt mörkrädd, tror på spöken, och dessutom gillar välskrivna deckare... Då är det här en bok att läsa! Ja, jag tycker det är obehagligt när det finns barn med i bilden som ligger i farozonen, det är väl nackdelen med boken. Men annars, SÅ bra! Här är liksom en bok där man inte kan klura ut slutet på sidan ett. Eller sidan etthundra. Eller ens egentligen när man har femtio sidor kvar. Precis som det ska vara. Att framsidan tilltalar mig är ju inte heller illa. Lika snygg som P.D James' Fyren. (som också är en deckare väl värd att läsa) Ja, det är alltså snygga fyr-bilder på framsidan (syrran, som din skitsnygga bild från Gotland!).

Jag vet att jag är dålig på att beskriva handlingarna i böckerna. Men allvarligt, dom kan man söka rätt på själva på adlibris eller bokus eller så. Här får man bara lite tankar kring det hela. (och tankar kring denna boken fick jag massor av, men jag vet inte om jag kan skriva ner det här utan att förstöra läsningen för eventuellt intresserade)

(haha! Jag läste igenom inlägget och insåg att det typ inte är några tankar alls kring boken! Vad är det för mening med att skriva om böcker då?! Jaja, jag orkar inte mer nu iaf)