Alles gut!

Allt är bra. Ingen ny MRI i och för sig, vilket är lika bra. Intressant att jag fick veta idag dock att det fanns "två små fläckar på de senaste bilderna. Men fläckar kan man ha på insidan precis som på utsidan och så länge de är få och små så är det ingen fara." Jag menar, det hade varit intressant att få höra för tre år sedan när MRI:n gjordes.... Jag ska nu ta kontakt med ögonläkare för att se vad som kan göras med ögonlocken, operation förhoppningsvis. Remiss dit då, så det blir kanske att man får komma och kolla läget lagom till sommarlovet.

Nä. För att skriva om lite roligare saker. Niorna redovisade för sjuorna idag och de var så duktiga, båda klasserna! Niorna gjorde ett strålande jobb trots att de var så nervösa, och sjuorna lyssnade koncentrerat och applåderade efteråt. Niorna trodde att sjuorna höll på att somna, men faktum var att de "bara" skötte sig så utmärkt som jag förväntar mig att de ska göra när någon pratar med dem, och själva sa de att de tyckte att niorna var både jätteduktiga och modiga. Modershjärtat (även om de nu inte är mina barn, rent biologiskt) sväller av stolthet!

Jag har ju äntligen kommit till skott med den där lärarlegitimationen också. Inskickad för 15 minuter sedan, bara för att de bestämt sig för att pausa med att dela ut legitimationer. Jag tänker att det är lika bra jag gör det ändå, nu har jag varit redo sen i november och inte fått tummarna loss. Med lite tur kanske jag blir godkänd och får jobba vidare.

Huvudvärk.

Fredag. Dag fyra denna vecka med huvudvärk. Jag hade väl egentligen sett fram emot att spendera förmiddagen hos neurologen. Tiden jag hade fått i januari ringde de ju och ställde in samma dag, eftersom läkaren var sjuk, och så fick jag ny tid nu i mars i stället. Denna gången ringde de i alla fall igår istället för att tala om att .. ja, läkaren var sjuk. Så nu har jag fått ny tid igen, om två veckor. Det hade nog kunnat dröja ett tag till egentligen, men efter min syrliga kommentar på beskedet om att återigen behöva vänta fick jag "en tid väldigt snabbt".

Nu får jag kanske skylla mig själv, som väntar ett år med mina "besvär" innan jag kollar upp dem. Särskilt som man ju vet att remisserna är på tre månader. Men det är ändå lite surt, och man undrar ju vad det är som står på i huvudet på en när man går omkring med en huvudvärk som hotar med att blomma ut i full migrän i fyra dagar. Och i november var det ju nio dagar på raken.

Nåja. Efter mjukstart på arbetsveckan tar jag nu helg.
Så gött!

En kortis till

Jag började må lite underligt vid halv sex igår morse, men duschade osv innan jag tog mig tid att sitta ner en stund. Visade sig att jag inte alls mådde så bra igår utan helt enkelt fick stanna hemma och vila. Inte helt lätt visade det sig, för så fort jag somnat var det folk som ringde (från skolan eller skolrelaterat) och frågade efter saker. Så idag mådde jag väl kanske inte hundra (snarare 75) men jag bestämde mig för att jobba ändå. Det är banne mig jobbigare att vara hemma och få iväg planeringar till vikarier än det är att stå ut och göra det själv. Kanske inte bästa beslutet med tanke på att det var lite maginfluensa-liknande jag hade och kanske man ska vara hemma 48 timmar efteråt, men så himla allvarligt var det ändå inte.

Jaja. Sen skulle jag till neurologen och få veta (tänkte jag) varför min balans är kass och varför mina ögon inte sitter fast i huvudet ordentligt och varför min ögonlock hänger och om de eventuellt kan tänka sig operera det. Men då ringer man från sjukhuset på morgonen och talar på telefonsvararen om att läkaren är sjuk. När jag ringer tillbaka för att vara säker på att de inte bokat ny tid när vi är på Gran Canaria (så att jag måste ställa mig i remisskö tre månader till om det missas), är det såklart så att att jag har fått tid när vi inte är hemma. Så det fick de se till att fixa och nu har jag tid till 2 mars i stället. Tydligen är ögon som lossnar från huvudet (egenställd diagnos utan större belägg än att det är den känslan jag har) inte så allvarligt att man behöver kolla upp det i brådaste rasket.

Det var det om mina sjukdomar.
Och som ett tillägg måste jag bara inflika: Jag gillar verkligen mitt jobb!!

Tillbaks till vardagen

Så var det vardag igen och eleverna är på plats. Jag känner mig inspirerad att ta tag i svenskan med mina klasser, mindre inspirerad till engelskan, i varje fall som vi är på kapitel "food" just nu. Hur gör man nåt kul av det? Egentligen borde jag baka något av de recpt som finns i vår textbook, en pecan pie har jag alltid velat testa... Jag försökte få eleverna att anmäla sig som frivilliga, men det gick ju inget vidare.

Jag har sovit illa natten till idag också eftersom Lava är sjuk. Totalt beteendeförändrad sedan i lördags, äter inte, dricker inte, bajsar inte och ligger bara i sitt lilla hus och vill inte komma ut. Eller, det var så i två dygn i alla fall, och eftersom jag var orolig googlade jag (en kanin som drar sig undan och slutar äta och dricka kan vara sjuk och drar sig undan för att dö genom att svälta sig själv) och ringde sedan vetrinären, dit vi varit idag direkt efter jobbet. Lava verkar ha tuggat i sig någonting när hon har varit ute och lekt, och detta något (förmodligen plast från en plastpåse) sitter fast och kan inte komma ut. Kommer det inte ut så kommer hon dö. Jag har börjat ge henne paraffin olja och försökt spruta in lite vatten också, men ska på det igen om några timmar innan jag går och lägger mig. Vi får hålla en tumme att det kommer ut, för även om det nu är barnens kanin (*hrm*) så har jag fäst mig vid henne väldigt mycket, med tanke på att hon bara bott här i tre veckor.

Andra aktiviteter

Natten till igår hostade Jolin så att hon kräkte ner hela sin säng. I natt har det varit lite lugnare, det var en rejäl attack vid halv ett men hon började inte kräkas förrän vid halv sju. Det är alltså bara slem som kommer upp, så det är bra, men det är lite tråkigt också. Halv sju anser jag ändå vara en helt okej tid att stiga upp, även om Jolin själv sa att hon hade tänkt sova längre. Det roliga är att om man känner till morgonrutinen i det här huset så vet man att det är en timme TV på morgonen, arg frukost och sen .. tja, annat. Idag har det varit kaninlek 1,5 timme, trevlig frukost och nu en stunds TV innan vi ska klä på oss och bege oss in till stan för lite klappjakt. Jolin vill köpa en sele till Lava i julklapp. Vad Jack ska köpa vet jag inte riktigt, men det är i alla fall bestämt att vi ska slå sönder hans spargris (som ändå är halvtrasig). 

Själv ska jag ägna en stund åt att betala räkningarna för att se om maken kan få någon liten klapp i morgon...

*snörvel*

Så tror jag att förkylningstiderna då har kommit till stan. Jack snorar och är röd i ögonen och jag hoppas bara på att det inte är en ögoninfektion som håller på att blomma ut. Jag fick ta en kvarts VAB-dag idag eftersom Patrik började jobba vid tre, och jag vet inte riktigt hur vi ska göra i morgon. Givetvis är mina egna barn viktigast alltid, på jobbet finns det säkert någon som kan ersätta mig ett par dar, jag är inte oumbärlig. Men, det är betygstider, prov och medarbetarsamtal, det är inte helt lätt att bara lämpa över saker på andra.

För övrigt har jag läst ut Johan Teorins nya bok Sankta Psyko. Han är duktig på att skapa stämningar, den där Theorin. I de föregående böckerna om Öland har jag varit så rädd att jag nästan kissat på mig eftersom det inte bara är deckargåtor utan också lite övernaturliga inslag i dem, men så är inte fallet i Sankta Psyko. I den lyckas han däremot få till en otäck känsla av att folk döljer mycket som man inte kan se på ytan, och det gör en lite skraj eftersom det ju är sant. Jan är förskoleläraren som rövar bort ett barn "som en tankelek" och hallå - har man barn på dagis känns det mindre skoj att tänka sig att det finns underliga människor där ute som gör sånt (fast man föstås vet om att det är just så det är, det finns underligt folk där ute!). Att ens försöka sätta sig in i hur det skulle vara om ett av ens barn försvann språlöst... Nope. I'm not going there. Den här boken var inte lika bra som de andra, men den var bra på ett annat sätt. Och jag är glad att jag har kommit ur Harry Potter träsket för ett tag.

*nytt inlägg*

Här är ett nytt inlägg. Jag har haft lite lektioner på jobbet, men desto mer planering och kopiering, och sen har det blivit sena dagar och tiden bara rullar på. Dessutom har jag sen i fredags vaknat med huvudvärk och illamående varje dag. Det är någonting som inte står rätt till. Jag skrev en gång här på bloggen att jag har ett "lazy eye", och jag har berättat om MRI-scannen jag fick göra för tre år sedan när min optiker fick spel över ögonlocken som hänger. Well, jag tror att det kan vara någonting (inte ögat kanske, men nåt) som påverkar min balans också, eller om det är något annat fel på ögat, och att det varit det i alla fall det senaste året. Så i fredags tog jag mig tid att ringa läkaren och på fredag ska jag få gå till ögondoktorn och kolla upp. Hittar de inget så ska jag be dem skicka mig vidare, för så här kan man ju inte ha det resten av livet.....

Sjukt var'e här. Igen.

Jaha. Så har man då inte ens jobbat en hel vecka utan åker på en VAB-dag en fredag. Patrik var hemma i tisdags med Jolin så det är inte mer än rätt, men det känns ändå jättejobbigt när man är ny på ett ställe att man är borta så här inledningsvis. Jag tröstar mig med att jag har rätt bra koll på vad som ska hända på måndag, plus att jag tänker åka in lite tidigare till jobbet då så att jag får ännu bättre koll. Då kommer nämligen eleverna, och även om jag är nervös så känns det jättebra att jag ska få en alldeles ny klass och inte ta över någon annans.

Vi hade en tre timmar lång grundutbildning i Smart board i går på jobbet. Det finns bara en Smart board i hela skolan, och även om man kan använda programmet Notebook (som är såååå smart!!!) på alla datorer och i alla salar, eftersomd et finns projektorer i alla klassrum, är det bara i MITT klassrum som Smart boardskärmen finns! Jag är såååååå uppspelt över detta, ni anar inte vilka möjligheter som öppnar sig när man kan bli interaktiv på detta sätt! Jag ser hemskt mycket fram emot att få börja jobba. Jag tycker den här rektorn är väldigt smart som lägger pengar på att ha små klasser (jag har 19 i min sjua, de andra sjuorna har 21 och 22 elever) och behåller datasalarna, istället för att ha 30 elever i klassrummen och istället ge alla varsin dator. Man kan vara interaktiv utan att behöva sitta med datorn framför ansiktet 24-7.

Oj, jag är så till mig att jag inte kan sortera intrycken märker jag. Och jag var faktiskt ledsen idag att jag inte kunde gå till jobbet, inte bara för att det ger ett kasst intryck att vara hemma första veckan, men också för att det är så KUL att vara på jobbet! Jag har varit där en vecka och det känns som att jag varit där i flera år, eftersom vi är ganska synkade redan. Sen delar jag klass med en ny tjej också, en som dessutom är ganska nyutexad, och det känns bra.

Nu vaknade lilla sjukisen (Jack) så det är dags att göra annat.
Trevligt fredagsmys på er!

Good night sweetheart

Lillen har haft feber hela dagen. Det har gått i vågor men när klockan var fem klagade han på huvudvärk och hade 39 grader. En glass gick ner innan jag fick borsta hans tänder och lägga honom i sin säng med lilla bärbara DVD:n och Nicke Nyfiken. Det tog väl 20 minuter innan han sov, så nu hoppas vi att han får sova hela natten och känner sig kryare i morgon. 

Ungarna har vårfest på dagis i morgon, men jag vet inte hur det blir. Jag är ju inte hemma och .... nu vaknade J2 och ville sova i vår säng. Tempen ligger på 40.5. Att tro på en vårfest i morgon för hans del är väl inte direkt realistiskt.

Sjukling

J2 har feber. Det verkar inte påverka honom särskilt mycket mer än att han är väldigt, väldigt varm. Idag stannar jag hemma och i morgon får P stanna hemma, för då ska jag nämligen åka iväg med klassen till skolans stuga vid Söderåsens fot, och sova över till fredag.

-Mamma, kan vi gå till affären och köpa godis?

Igår var jag på intervju på en skola i Malmö. Bussen dit går 200 meter från vår dörr och stannar 5 minuters promenad från skolan... Dessutom går de bussarna var tioende minut. Det skulle betyda en pendling på 35 minuter från dörr till dörr, att jämföra med dagens 75 minuter... Skolan var till på köpen precis lagom stor med 200 elever i åk 6-9, lokalerna var jättefina med nymålade väggar, nya ljuddämpade golv, hela möbler, många små grupprum, en ordentlig datorsal och projektorer i varje klassrum. Det var lite som en dröm, faktiskt.
31 sökande, fyra kallade till intervju. Wish me luck! 

Min effin' rygg!

Varit hos kiropraktor idag på morgonen och fått knäckt både det ena och det andra (höft/rygg/nacke) och det känns en klar skillnad i det att jag kan plocka upp saker från golvet, men det gör fortfarande så effin' ont! Jag vill bara att någon ska komma och knäcka lite till så att det verkligen bara säger PANG och sen kan jag röra mig igen. Jag ska till kiropraktorn igen på torsdag, så jag får väl vara lite extra lycklig över att vi sålde soffan häromdagen för att kunna finansiera mina ryggåkommor, för billigt var det ju banne mig inte.....

Sjukdag

Idag hade jag tänkt sova bort hela dagen, alternativt kollat på TV utan att röra mig allt för mycket från soffan. Jag är förkyld och skittrött, komplett slut i kroppen. Men det blir inte riktigt som man tänkt sig. J2 har hostat och snorat i natt så att skicka iväg honom till dagis kändes rätt taskigt, särskilt som jag själv skulle vara hemma och kurera mig, så han fick vara hemma. Det betyder dock att jag inte kunnat följa planen, för fastän vi har hängt framför TVn ett bra tag har det inte varit något jag har velat titta på. Och Det visade sig att han ändå är piggare än mig, för nu vill han ut och cykla, vilket jag verkligen inte orkar.

Tur att vi har så stor lägenhet att han kan trampa runt här inne, även om han inte är helt nöjd med det.... (och tur att han roar sig själv ganska bra ändå!)

Sjukdomsdrabbad ung dam

När jag fyllde 32 tänkte jag att jag verkligen har blivit gammal. Det var en månad sen. Nu känns det istället som att jag är i 40-årsåldern, så när jag kommer på att jag faktiskt bara är 32 blir jag lite förvånad, och lite lycklig! Men någon ung dam är jag inte, så klart, utan damen i fråga är J1, som verkar ha fått någon typ av maginfluensa. Hon har spytt fyra gånger sen klockan fyra, vilket inte är så illa ändå, men ändå illa nog för en sån liten som knappt har ätit något idag, så i natt blir det jag som lägger mig i hennes rum och sover.

Idag hade jag en helt otroligt trevlig lektion! Jag hade en DISKUSSION kring en text, utifrån den kurslitteratur jag just nu läser på högskolan. Och eleverna KÖPTE det! De var med och diskuterade, det blev ett samtal kring texten, inte bara att läraren ställer frågor och eleverna svarar lite oengagerat. Det kändes himla kul, som att det finns hopp inför nästa termin!

Jag har också fått tummarna loss och hängt upp tavlan som jag vann av Tezzie. Kolla vad det blev snyggt! Lite piff till där i krokarna, och en hylla-grej till i hallen (jag funderar på att bygga något själv eftersom jag aldrig hittar exakt vad jag vill ha), sedan är faktiskt hallen färdigpiffad och klar! Det känns ju skönt att man blir klar med ett rum i alla fall, i synnerhet som det tagit ett år...

Nu ska jag ta och göra mig i ordning och gå till sängs, fast jag vet att klockan inte ens är nio. De senaste mornarna har jag varit såååå trött. Inte konstigt att man känner sig som en 40-åring!

komiskt

Här sitter jag och kan inte använda mitt ben. Och ändå ringde vi till T-t-t och frågade om han ville ha vår sumpiga soffa. Och han hämtar den i morgon! Yes, tänkte vi! Utan någon större plan för hur vi ska lösa 1) vart vi ska sitta fram till flytten på lördag, 2) vart vi ska sitta efter flytten på lördag...... Intressant! Och så himla typiskt oss.

Nu snurrar allt kring hur man ska lösa vardagen med mitt knä. Jag kan ju inte cykla till stationen i morgon för att ta tåget till jobbet. Jag kan inte köra bilen själv heller. Så P får slänga ungarna i bilen och köra mig dit... Halv sju. Och sen får de hämta mig. Och sen köra mig till dagis för föräldrarmötet som blev uppskjutet från förra tisdagen. Och sen hämta mig igen efteråt...

Förresten var jag ju på akuten igår för att kolla vad det var som hänt. Det visade sig att det inte var ledbanden eller nån menisk som gått sönder, utan bara knäskålen som hoppat ur led och sen tillbaka igen. Därav smällen som hördes. Tur i oturen alltså, inget allvarligt. Men jag kommer inte hjälpa till att flytta. Så himla irriterande! Men om T-t-t tar sofforna i morgon så återstår faktiskt inte särskilt mycket, det kommer gå ganska snabbt med tanke på att förråden och överskåp redan är tömda.

Ja, en sak kom jag på angående sofferiet. Om T-t-t tar soffan så kan jag ju inte sitta och titta på TV, för jag kan ju inte komma upp om jag sätter mig på golvet. Istället kan jag ju scrappa! För hur kul är det att sitta på en köksstol framför TV:n?

Åh nej!

Mamma är inte bara involverad i Farmville på FB (som jag hånade P för att han spenderade tid på för några veckor sedan och som han numera har lagt ner), hon har också ett café i CaféWorld. Igår sa hon till mig att bara ta hand om det lite när hon var iväg på Ugglas revy i Malmö, och vem är numera fast, trots alla goda föresatser att INTE fastna i något så tidskrävande och faktiskt totalt meningslöst?! Shiiiiit, liksom! (men ni som har caféer får gärna adda mig som granne *hihi*)

Helgen har varit bra men förkyld. Vi känner oss nog alla lite under isen, framför allt P som idag på sin födelsedag är både snorig och har ont i halsen. Ni kan ju tänka er hur ont han måste ha, han är ju man........ Att jag hade ont i halsen i veckan gick honom dock totalt förbi, och att jag höll på att snyta näsan av mig igår är inte heller något han uppmärksammat. Men nog om mig, det är ju faktiskt synd om honom.........

Vi har varit över i lägenheten och lämnat ett par kartonger till. Köket har fått ny väv och blivit grundmålad, nu fattas ett lager ljusgult och sen ska bara golvet bytas där också. I alla de andra rummen är tapeterna nedtagna och hål igenspacklade. Dessutom har man målat alla snickerier och förut träfärgade dörrar, samt garderobsdörrar, så nu skiner det vitt. Mycket trevligt! Faktiskt är lägenheten, trots brist på tapeter, mycket fräschare nu än innan de började renovera, så, yey! Att barnen dessutom har fått dagisplats på dagiset som ligger 4 minuters promenad från lägenheten är också väldigt upplyftande. P och jag gick dit en sväng för att kolla läget och utifrån ser det riktigt najs ut, trots att det är ett stort dagis.

Nepp, åter till mitt café. Ikväll blir det mycket dator, för sen ska jag påbörja en fotobok om vår Gran Canaria-resa, tänkte jag.

Ingen förändring

Jag har två alvedon kvar innan jag använt dagens dos. Tror jag. Eller också har jag redan överskridit den. Whatever. Jag försöker låta bli, men jag har så ont. Fick tips att varva med ipren men apoteket i byhåla stänger ett på lördagar (eller tre? vilket som, det är stängt nu) och har så klart inte öppet på söndagar. Om jag åtminstone inte varit gräsänka under helgen, då hade jag försökt sova större delen av tiden och sluppit känna. Men barnen klarar ju inte sig själva, precis.

Grymt ont

Jag sitter här och vågar inte bita ihop och vågar inte öppna munnen. Jag har grymt ont sedan tandläkarbesöket igår. Eftersom jag haft ont i tanden (och hela käken) lör-tis så ville tandis inte rotfylla igår utan grävde ännu längre ner i käkbenet i jakt på skit. Och i brist på alvedon när bedövningen släppte (gjorde ont så jag höll på att avlida, som att föda barn i munnen, satan i gatan, liksom!) (och då har jag ändå ganska hög smärttröskel) käkade jag citodon som jag fick för mina eftervärkar när J2 föddes. Var kanske inte så smart att äta fyra stycken inom loppet av 2,5h, mamma säger att det är maxdosen på en dag... Jag tuppade av ganska snabbt i alla fall efter de två sista. Och mådde såååå jävla dåligt när jag vaknade. Satt på golvet vid toalettstolen, kallsvettades och trodde att jag skulle spy i säkert tio minuter. Tog mig till tåget men kunde inte läsa när jag väl var där utan fick koncentrera mig på att inte kräkas hela vägen till jobbet. Och första timmen där. Efter en ibumetin som jag fick av syster på skolan gick det över, om än inte själva smärtan i tanden. Sedan dess har jag dessutom ätit fyra alvedon. Nu värker det som tusan men jag vågar faktiskt inte äta mer piller. Jag vet att klockan inte ens är nio en fredag, men jag tänker gå och sova. Lyckas jag bara somna kommer det väl inte göra så förbannat ont? Eller?

Mår illa...

redan igår kände jag mig lite kymig. Snurrig i huvudet och allmänt frusen. Idag frös jag också, men det kan ju bero på att det är kallt ute. Sedan satte jag mig på tåget och hela resan hit fick jag koncentrera mig på att inte må illa, att inte vilja kräkas. Och som det verkar så får jag fortsätta koncentrera mig på det ett tag, för det är precis vad jag känner för att göra....

Så stora

De tre dagar jag har jobbat har barnen växt och blivit jättestora. Jag känner knappt igen dem...

Mitt öga är fortfarande störigt. Tack och lov rinner det inte som igår, jag satt på möte och det såg ut som att jag grät, det bara rann och rann. Men istället för att rinna är det nu alldeles uppsvullet och varigt. Det är ju itne heller så kul, men kanske är det åtminstone på väg att bli bättre då?

Jag har huvudvärk också, i vanlig ordning. Det är inte så kul att känna sig helt vissen när man borde vara pigg och alert och på topp. Istället vill ajg bara slinka undan och gräva ner mig tills alla mina "åkommor" gått över.

I morgon ska vi åka till Lund och sälja grejer på loppis. Jag hoppas mest bli av med grejerna så att jag slipper ha det liggandes här hemma. Mest handlar det om barnkläder, nåt annat har jag inte direkt samlat ihop än, men jag tänkte ta en tur till källaren senare idag och kolla om jag kan skrapa ihop lite grejer. Det kan jag förmodligen.

Attack! skrek migränen

Jag tror att om jag blir för varm om fötterna så får jag huvudvärk. Det låter konstigt, men jag tror att det kan vara så på riktigt. Därför behöver jag fixa ett par skor som jag kan ha inomhus istället för att kuta runt i varma gympadojor.

Utanför Ramlösa stn idag fick jag världens migränattack. Jag trodde jag skulle spy innan tåget ens kommit till Åstrorp, men jag klarade mig. Ett par huvudvärkstabletter och en halvtimmes vila när jag kom hem gjode dock susen, för nu mår jag bättre igen. Nu väntar jag bara på man och barn som ska anlända vilken minut som helst.

Jag börjar få lite uppslag om vad det kan tänkas arbetas med under hösten. Men det känns fortfarande svårt att tänka att man ska få in 9 års skolgång på ett år. Fast å andra sidan säger de som vet att man inte får förvänta sig för mycket, att man måste lära sig sänka kraven och leva med att alla inte kommer klara sig. Deprimerande men tyvärr nog så sant.

LKF har hört av sig till P idag. Vi vet inte om det var goda nyheter. Måndag känns låååångt borta.