Lunch!

Japp, idag hade kollegorna ingen mat med sig så de gick iväg för att äta på sjukhuset. Eftersom jag har en ordentlig make som sparar en matlåda till mig behövde jag inte gå dit idag. Tur det för jag måste säga att maten inte är särskilt upplyftande där. Dessutom är det skönt de dagar då man kan kasta i sig maten på 10 minuter och sen gå upp till arbetsrummet och vara för sig själv, slappa och blogga lite. Annars blir det att man sitter hela timmen (fast man egentligen bara har en halvtimmes lunch) och pratar om ditten och datten. Och det är väl visserligen bra, för det blir mycket sagt som vi inte hinner annars under dagarna, men som sagt, ibland vill man bara ta det lite lugnt och tänka på annat. Fast, hm. Nu sitter jag ju här och bloggar om jobbet ändå...

...och när jag funderar på vad jag annars ska skriva står det helt still. Jag hinner ju ingenting mer än jobb nu för tiden. Det är skönt att veta att P är hemma med barnen, att de åtminstone träffar en förälder varje dag. I går sov J1 när jag gick till jobbet och båda skulle lägga sig när jag kom hem. Idag sov J2 när jag gick, men förhoppningsvis drar jag redan halv tre idag så att jag får vara med ett par timmar innan det är läggdags.

Haha! En av mina elever frågade lite menande om jag skulle träffa någon idag efter skolan eftersom jag hade både mascara och örhängen.... *tssss* Grejen är att när allt känns lite extra tradigt och jävligt, då vill jag liva upp stämningen lite och tar på mig ett par örhängen. Men visst, svarade jag henne, jag ska förhoppningsvis få träffa min man och mina barn idag.