komiskt

Här sitter jag och kan inte använda mitt ben. Och ändå ringde vi till T-t-t och frågade om han ville ha vår sumpiga soffa. Och han hämtar den i morgon! Yes, tänkte vi! Utan någon större plan för hur vi ska lösa 1) vart vi ska sitta fram till flytten på lördag, 2) vart vi ska sitta efter flytten på lördag...... Intressant! Och så himla typiskt oss.

Nu snurrar allt kring hur man ska lösa vardagen med mitt knä. Jag kan ju inte cykla till stationen i morgon för att ta tåget till jobbet. Jag kan inte köra bilen själv heller. Så P får slänga ungarna i bilen och köra mig dit... Halv sju. Och sen får de hämta mig. Och sen köra mig till dagis för föräldrarmötet som blev uppskjutet från förra tisdagen. Och sen hämta mig igen efteråt...

Förresten var jag ju på akuten igår för att kolla vad det var som hänt. Det visade sig att det inte var ledbanden eller nån menisk som gått sönder, utan bara knäskålen som hoppat ur led och sen tillbaka igen. Därav smällen som hördes. Tur i oturen alltså, inget allvarligt. Men jag kommer inte hjälpa till att flytta. Så himla irriterande! Men om T-t-t tar sofforna i morgon så återstår faktiskt inte särskilt mycket, det kommer gå ganska snabbt med tanke på att förråden och överskåp redan är tömda.

Ja, en sak kom jag på angående sofferiet. Om T-t-t tar soffan så kan jag ju inte sitta och titta på TV, för jag kan ju inte komma upp om jag sätter mig på golvet. Istället kan jag ju scrappa! För hur kul är det att sitta på en köksstol framför TV:n?