Uschanamej

J2 har just haft ett nattskräcksanfall. Ett tag, jag vet inte när det var, hade han nattskräck varje kväll, men det var jättelängesen nu (enligt gamla blogginlägg nämnde jag det senast i december 2009) och när han nu fick ett återfall idag kom varken jag eller P på hur vi brukade göra för att det skulle gå över på smidigaste sätt. Han har slagits, sparkats, vandrat runt i lägenheten skikandes... allt med ögonen halvöppna eller helt stängda, utan att vara kontaktbar alls. Det är riktigt läskigt faktiskt, men jag antar att det får bli att försöka göra som sist, dvs. väcka honom lite innan anfallet kommer, och det betyder ungefär 2,5 timmar efter att han har somnat. Jag undrar lite varför han fick ett anfall i kväll just. Jag tror inte det beror på att ett av hyllplanen föll på hans fot när vi skulle montera hyllan, men det kan å andra sidan säkert hjälpa till att störa sömnen när det kommer till att somna, eftersom han verkar ha ganska ont (helt förståeligt). Om det inte blivit lite bättre tills i morgon får vi åka in och kolla tån. Stackars J2, lilla gubben!