Den här boken kom med posten för några veckor sedan. Jag hade inte direkt lust att läsa någons visdomar just då, men i början på förra veckan föll andan på.
Randy Pausch är 47 år, är gift och har tre barn under fem år då han får diagnosen cancer i buksportskörteln, en aggressiv typ av cancer där chansen att överleva är närmare noll procent. I USA var det ett tag (fortfarande?) trendigt att ge föredrag av typen "vad skulle jag vilja föra vidare om jag skulle dö i morgon", och Randy får också frågan att hålla ett sådant föredrag. Han gör det, det sprids på internet, utmynnar i en bok, och tre år efter han faktiskt dött får jag den i min hand...
Boken är tänkvärd. Sarah (min bokpimp) varnade lite och sa att jag inte skulle glömma att det här är en amerikan som har skrivit en bok om livsregler, och ja, det finns skillnader i våra kulturer, absolut. Men. Det finns mycket tänkvärt i denna bok som passar in på människor, oavsett bakgrund. Den är personligt skriven. Med humor. Utan större fokus på just cancer. Och som mamma kan man sätta sig in i hans tankar om att inte finnas där för sina barn.... Och att värdesätta livet som vi har innan det är för sent. Och att vara optimistisk. Och att uppfylla sina drömmar..... Allt det är ändå svårt att ta till sig eftersom i varje fall jag tror mig vara odödlig tills motsatsen bevisas. Eller nåt sånt.
Boken är läsvärd. The Last Lecture på youtube är hur bra som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar