The Girls av Lori Lansens

Idag rullade tåget in på Lunds station exakt samtidigt som jag läste ut The Girls av Lori Lansens, som min vän Sarah skickade till mig för några veckor sedan. Ah, jag är så glad att få en bok i brevlådan då och då, det är bästa känslan att öppna ett bokpaket, spelar ingen roll var det kommer ifrån! (och just nu väntar jag på ett från adlibris, med måååånga böcker att ägna resterande delen av terminen åt!)

Rose och Ruby Darlen är "craniopagus conjoined" tvillingar. Jag är lite trött idag så jag kan verkligen inte komma på något bra ord på svenska... Vi kallar det nog bara siamesiska tvillingar här, misstänker jag, men som karaktären Rose skriver så känns det lite konstigt att säga att ett tvillingpar från Canada är siamesiska tvillingar, eftersom dessa ju är från Siam....... Hur som helst, flickorna sitter ihop i huvudet men har två kroppar; Rubys kropp är dock så liten att Rose alltid får bära på henne. De har gemensam blodtillförsel och delar flera vener i huvudet samt skallbenet, vilket gör att de aldrig kan skiljas åt eftersom en operation skulle ta livet av dem båda.

Deras mamma lämnar dem direkt efter födseln och det blir istället den barnlösa sjuksköterskan Lovey och hennes slovakiske man Stash som tar hand of flickorna under deras uppväxt. Boken är skriven som en biografi utifrån både Roses och Rubys perspektiv, vilket ger en inblick från bådas håll i hur det skulle vara att alltid ha sin syster med sig, vart man än går. Hur skulle det till exempel kännas att behöva gå på sommarskola varje år när man själv redan har högsta betyg i matte, därför att ens syster inte gillade ämnet? Att alltid vara annorlunda och stirrad på? Men att också alltid ha någon att prata med..?

Jag tycker att boken är välskriven och att man glömmer att det här är fiction eftersom tjejerna blir så levande. Man lider med den stackars 18-åriga mamman som inte varit på en enda kontroll under graviditeten och därför inte har någon aning om vad som väntar henne då hon ska föda fram inte bara ett huvud, utan två. OMG jag höll på att skrika själv när jag läste den där biten!!

"... I asked him impatiently when he was going to be finished. He laughed and said, 'People don't finish, Rose. People stop. To finish is to say okay, now it's right, never I'm going to change it. To stop is to say okay, it's not perfect, but I have to go to something else.'"

Sant.