Jag gillade ju inte alla de beskrivningar i del två som gjorde att den kändes som en utdragen transportsträcka till den tredje delen, och därför blev jag glad när Vila på gröna ängar inte innehöll lika mycket sånt. Vad kan jag berätta om trean utan att avslöja vad som händer i del två? Ingenting egentligen, känns det som...Jag har läst en del recensioner på boktipset, och där är den övervägande reaktionen på det öppna slutet ganska negativt. Jag tycker att hela bokserien har haft någonting deprimerande över sig, en känsla av förfall och måsten och liv som inte levts till det fullaste. Därför tycker inte jag att det gör någonting att den sista delen avslutas på sättet det gör - det blir liksom inget "och så levde de lyckliga".... Eller? Kanske de gjorde det? Egentligen kanske böcker som verkligen har ett fastare slut känns mindre sanna, så länge inte huvudpersonen dör. För livet är ju upp och ner, hit och dit, och vem kan egentligen säga att NU, nu är det slut på den här berg- och dalbanan, och NU levde de lyckliga i alla sina dar.?
Jag tycker serien är värd att läsas, och om man vill kan man få första delen av mig, jag råkade nämligen införskaffa två av misstag. Det är bara att lämna en adress så skickar jag den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar