Snabblunch

Så har jag haft en snabblunch på under tio minuter. Det betyder att det finns tid för mig själv, utan kollegor, vilket betyder att jag kan blogga lite i lugn och ro. Tänk vad bra när man inte har med sig något vettigare än fil och banan till lunch...

Idag ska jag på anställningsintervju i Bjärred. För dem som inte bor i västra Skåneland kan jag tala om att i Bjärred bor folk i villa vid stranden och har egna företag. Kanske är det jag som har fördomar om "sånt" folk, men jag tror att mina chanser att få ett jobb där minskade med ett tiotal procent (minst) då jag lät håret falla. Men som jag säger; kan man inte se längre än till utseendet är det kanske ingen arbetsplats man vill befinna sig på. Ropar jag hejdå innan jag kommit över bäcken? Ja, det gör jag nog. Whatever. att få vara kvar på jobbet jag har nu känns mer och mer avlägset. Både viljan att vara det och möjligheterna. Jag tycker det är dumt av chefen att inte ens indikera om han vill att jag ska stanna om möjligheten finns, därför att jag har mentalt redan börjat koppla bort det här med att vara här till hösten. Jag bryr mig inte om vad som händer i organisationen (vi ska flytta till nya lokaler - bryr jag mig? Nope) för det finns ingen anledning att engagera sig när man inte ska vara här. Och det är det jag tycker är dumt, för säg att jag skulle få vara kvar - då måste jag försöka börja om från början igen med att sätta mig in i organsiatoriska grejer, sånt som jag nu faktiskt skiter i.

Enough.

På torsdag ska P och J1 åka till P's föräldrar i Västerås för att fira hans lillasyster i helgen. Jag ska stanna hemma med J2 eftersom vi ska gå på dop på lördag, någonting jag verkligen ser fram emot! Själv har jag gått ur svenska kyrkan eftersom jag inte tror på "det där", och våra egna barn är inte döpta eftersom jag tycker att det är någonting de kan välja att göra om de senare i livet bestämmer sig för att den kristna tron är för dem. Ändå ser jag fram emot att gå på dop, för jag gillar ju kyrkor som byggnader, och jag tycker det ska bli kul att träffa vännerna. Det blir ju inte så ofta. Dessutom ser jag fram emot att få spendera lite kvalitetstid med min son, bara han och jag... J1 fick en massa ensamtid när hon var liten, men J2 får alltid dela sin tid med sin syster, vilket han så klart inte tagit skada av, men det kan ändå vara trevligt att vara bara vi. Fast jag tror att han kommer sakna J1 och undra varför tradiga jag är den enda han får leka med...