Nedrans

Jag blir alltid så trött i hela kroppen när jag har lagt barnen. En del människor använder den tiden, när barnen somnat för kvällen, till att plocka i ordning och städa och feja. Inte jag. Jag sitter apatiskt antingen framför TV:n eller datorn. Och det är ju fel av mig. Men jag orkar inte. Här ser ut som ett helvete men jag or-kar in-te. Inte nu och förmodligen aldrig. Jag är ingen kvällsmänniska, det är bara att inse. Jag skulle lätt själv gå och sova vid den här tiden om det inte vore så pinsamt att tala om för folk att jag går och lägger mig klockan åtta på kvällen.

PIM-eriet blev jag inte heller färdig med, det tog så klart längre tid än jag trodde att pyssla med det. Fast egentligen återstår inte så mycket - jag måste bara skriva ner vad jag ska säga, och sen ska jag tala in det och lägga på ljud på filmen. Sen är det klart. Det lär jag hinna innan helgen är slut i alla fall, så det är ju skönt. Då kan jag visa kollegorna att jag inte bara åkte hem och gjorde ingenting, som en av dem förmodligen trodde. Inga namn nämnda.......

Intervjun gick förresten rätt bra igår, tyckte jag. Nu var jag förmodligen den sista som de intervjuade och det tror jag är en nackdel eftersom de kanske redan har bestämt sig för någon annan, men jag fick inga konstiga vibbar när jag satt med två rektorer, två lärare och en elev - vad gäller håret, menar jag. Oftast känner man vibbarna om någon inte gillar frisyren, jag vet det efter att ha haft så många udda frisyrer och färger, men igår var det helt okej. De frågade mig saker som lät rätt normala också, jag hoppas att jag svarade till belåtenhet och att jag får jobbet. Lite lite procent (bara 73%), men jag tror jag skulle kunna dryga ut det med lite föräldradagar om det nu skulle vara så att det blir aktuellt.

Jag skrev ju om Att P och J1 ska åka iväg i morgon. Och jag har seperationsångest. Jag har haft det ända sedan igår på morgonen. Min lilla tösabid, iväg långt långt borta utan mig! Mitt stackars mammahjärta klarar kanske inte av det?!