J2 har 'sovit' i vår säng, dvs legat och bökat runt och varit vaken om vartannat. Mitt i allt börjar J1 skrika och till sova i vår säng, vilket ju inte går eftersom det är upptaget. Jag har alltid tyckt det varit överdrivet när enl berättar om säng-hoppning på nätterna, ni vet; barnen kommer till föräldrarna som flyttar till barnens sängar tills barnen följer efter, och vips så vaknar mamma på soffan och pappa i badkaret.. Men jag är lite mer insatt i hur det funkar nu, så kanske var det inte så överdrivet ändå. Jag la mig nämligen i J1s rum, i hennes mysdel under våningssängen, och efter en timme kom hon ner också och vips fanns det ingen plats till mig så jag låg halvt på golvet.. Hur som helst, de timmar jag sovit i natt kan räknas på en hand och därför orkade jag mig inte iväg tidigt idag för att fotografera, och det är bara att konstatera att när klockan är sju är det där magiska ljuset med tunna dimmor redan försvunnet.. Det får bli en annan dag istället.
Ex-sambon Ericas f d sambo innan mig hade föräldrar som lät honom och hans syster sova på golvet på madrasser, som var lätta nog att släpa med sig till föräldrarnas sovrum. Det är ngt jag kommer försöka om vi får barn och samma problem som ni får. (Jag är dessutom fantastiskt lättväckt...)
SvaraRadera