Spänningshuvudvärk

För tredje dagen på raken har jag nu ont i huvudet på grund av stress. Ingen yttre stress på något sätt, utan inre, sån som jag skapar själv. Att påstå att jag är ensam om detta i vårt arbetslag just nu vore att ljuga, så det ska jag inte påstå. Kollega D är ovanligt disträ och hade glömt huvudet om det inte vore påskruvat. Kollega SB löser det hela med att ta ledigt varje fredag. Egentligen har jag ingenting emot det - om hon är ledig är stämningen lite mer avslappnad (även om det varit rätt okej sedan påsklovet, inga påhopp för saker man gjort fel), men å andra sidan kan jag tycka att det är lite orättvist att denna människa får ta ledigt tre av fyra fredagar under en månad, medan man själv får skit för att man är magsjuk en dag. Jag kan visst stödja hennes rätt att utbilda sig vidare men kom då för fan inte och klaga på mig om jag blir sjuk. Fast det verkar tydligen vara skillnad på människor och människor....

Jaja, nu var det egentligen inte det jag skulle ha en lång utläggning om. Egentligen hade jag tänkt ha en utläggning om hur lite man som svensk vet om olika företeelser inom andra kulturer i Sverige, innan man stöter på dem. Jag tror inte att jag tänker gå in på detaljer just ikväll, men jag kan ju säga att jag har lärt mig enormt mycket under detta året och det är jag väldigt tacksam över.

Och ja, just det. Om det är någon som håller tummarna för jobbet jag var på igår så kan ni lossa lite på greppet. Jag är rätt övertygad om att det inte är en skola för mig.
Anledningar:
1. Semestertjänst. - det är meningen att jag ska jobba 40h/vecka och ha fem veckors semester. Fine. OM det hade varit så att jag hade fått välja vilka veckor jag skulle ha semester. Men så är det inte på herr privatskolas skola, utan då ska jag ha lov när eleverna har lov och dessa veckor är då dessutom obetalda.
2. "Vi har tre elever i klassen som har fått mycket uppmärksamhet för att de är bråkiga och saknar studiemotivation. Det räcker med uppmärksamhet till dem nu, nu lägger vi kraften på dem som vill något istället!" Det rimmar ganska illa när man kommer från IV-programmet och hör rektorn säga att nu skiter vi i de här ungarna som behöver mer hjälp, de kan gott hamna på IV om ett år istället.
3. "Småbarnsföräldrar brukar vara hemma mycket. Är du ensamstående? Inte? Vad bra, för vi är en liten skola och kan inte ha folk hemma flera veckor i rad" (underförstått: du ska ha dåligt samvete när du vab-ar)

Så nej, det var inte riktigt min kopp te, kan man säga. Om inget annat dyker upp och om den här rektorn är intresserad, ja då får jag väl överväga att ta det ändå, men som sagt, det är inte direkt ett jobb jag hoppas på eller drömmer om.

Enough.