Mina två första år som lärare gick ut på överlevnad, - lektionsplaneringar, massor av elever, tidsbrist. Rätta, dela ut, få det att fungera. Detta året handlar om att se eleverna. Hur mår du som inte har någonstans att bo, du som inte får nåt att äta hemma, du som missbrukar, du som aldrig blivit sedd, du som inte får prata med någon utanför familjen, du som fyller 18 år i juli och ska giftas bort i augusti.. Jag hoppas med tiden kunna skaffa mig erfarenhet och kunskap för att kunna kombinera det jag lärt mig under tre år. Men shit vad svårt.
Oj då, det låter väldigt dramatiskt!
SvaraRaderaNja, nä, inte så dramatiskt egentligen. Bara verkligheten för några av ungdomarna i klassen jag har. Fast jo, det är väl rätt dramatiskt, det är bara det att när de lever mitt i det så är det vardag, ingen big deal...
SvaraRaderaLärare har ju ett väldigt viktigt jobb, och man hoppas ju att de får hjälp av elevernas föräldrar. Tyvärr verkar det ju vara så att många tycker att skolan och därmed lärarna ska ha allt ansvar för barn och ungdomar, men så ska det ju inte vara. Men det är bra att såna lärare som du finns för de elever som inte har något stöd eller bra fårhållanden hemma. Fast det ska ju inte heller ta all kraft från er som är lärare.
SvaraRadera