Giv mig styrka!

Så här är det.
Jag försöker gå ner i vikt.
På tre veckor har jag, genom att äta rätt, gått ner 5,1 kg.
Denna veckan kommer jag förmodligen ha misslyckats totalt.
Varför?
För att min syster lämnade en fet godispåse här i lördags och jag har inte haft vett nog att kasta den. (ja, inte bara därför, men ganska mycket pga den dumma påsen)
För faktiskt är det så att jag kan låta bli att äta skräp så länge det inte finns hemma.
Nu känns det som att jag är tillbaka på ruta ett igen när det gäller sockerberoende för jag har gått och småätit godis tre dagar på raken.

På något sätt är det alltid som att jag inte kan tillåta mig att äta rätt och med måtta, utan att jag någonstans alltid hittar ett sätt att fördärva för mig själv.
Det är som att jag undermedvetet inte tycker att jag är värd bättre än så som läget just nu är.
Jag behöver inte ens ha en dålig dag, jag bara förstör för mig själv därför att jag - undermedvetet (fast jag nu är medveten om det så klart) - inte tycker att jag förtjänar att bli så som jag vill vara.

Men nu är det så här.
I morgon när jag kommer hem från ULLARED (japp, ska dit med morsan och syrran i morron) så ska godiset vara borta! Jag struntar i hur det försvinner, bara det är borta när jag kommer hem. Och jag behöver fundera ut saker som är bra att snacksa på framför TV:n, för det är ju trots allt så att det är då det mesta slinker ner.

För övrigt så har J1 haft öroninflammation i helgen och lider nu av nedsatt hörsel så till den milda grad att vi andra blir lika lidande som henne - hon skriker när hon pratar och hör ingenting varken när vi pratar med henne eller när hon tittar på TV. Det där fantastiska påsklovet som jag hade fantiserat om har inte riktigt börjat än...