Nada. Niet. Nichts. Nothing.

(jag tror att all the above betyder "inget", men jag är inte helt säker...)

Inget. Inget mail om att jag inte fått jobbet och inget telefonsamtal om att jag har fått det. Jag utgår från att jag inte har fått det, just för att de ville ha med alla de nya på planeringen i morgon, och om det gällde mig så tror jag det hade varit bra att veta det vid det här laget.
Hur känns det då? Helt okej, faktiskt. P säger att jag inte kan "gå hemma och löka" i all evighet så därför vågar jag knappt prata med honom om vad jag känner. (han får väl läsa min blogg då)

Så här känns det:

• OM jag hade fått jobbet hade jag fått panik för att jag förmodligen inte hade fått träffa barnen på måååånga dagar varje vecka. Upp och iväg innan de hinner vakna ordentligt (om man utgår från att J2 får mer normala sovtider när det börjar bli mörkt igen) och hem ungefär när de ska sova. Som en man, med andra ord. Och sen vet jag ju att söndagseftermiddagarna brukar gå till planering eller rättning. Så 1,5 dag i veckan kan man se fram emot tid med barnen.
• OM jag hade fått jobbet hade vår ekonomi under hösten (som förväntas bli ytterst knaper eftersom jag måste börja plocka ut lägstaersättningen nån dag i veckan om jag vill att dagarna ska räcka ett tag) blivit sådär .. massa bättre! Och vem vill inte ha ekonomisk trygghet?
• OM jag hade fått jobbet hade jag dessutom fått ett helt nytt sätt att arbeta, nytänk och ett verkligt intressant arbete, vilket är både oerhört lockande men också lite skrämmande eftersom jag just nu aldrig har arbetat på det sättet tidigare. Därav är jag ju också kluven till om jag vill ha jobbet; klarar jag det? Vågar jag? Och allt nytt nu igen; nya människor, nya elever, nya föräldrar, ny skola, till och med ny håla-som-jag-aldrig-varit-i-tidigare. Jag menar, ta igår... Jag köpte något att dricka på ICA-butiken. In, ut på mindre än tre minuter. Och på den tiden hann jag hälsa på FYRA butiksbiträden. Snacka om att ha hamnat på landet! (vilket naturligtvis inte är något dåligt, bara ovanligt (säger jag som bor på landet!))

Så, jag är rädd, jag vill ha jobbet, jag vill inte ha jobbet, jag vill jobba, jag vill inte jobba..... GAH! Hur som helst. Nada, Niet, Nichts, Nothing. Jag behöver inte oroa mig eftersom beslutet inte ligger (låg?) i mina händer. Hade jag fått det hade jag tackat ja, nu har jag inte fått det och .. tja, end of story.

*pust*