"Hon är precis lik dig!" sa gammelfaster I till farmor angående J1. Va, tänkte jag, hon är ju lik mig i den åldern, och när hon var bebis liknade hon svägerska U. Hur går det ihop sig? Och J2 är lik P så det skriker om det, men ibland ser han ut som min lillasyster när hon var bebis. Själv liknar jag min mormor, fast ibland är jag attans lik min mamma, och till humöret absolut min pappa. Tänker jag dessutom någonsin någonting banbrytande, som aldrig tänkts förut? Skapar jag något som inte är direkt inspirerat av någon annan? Svaret där är så klart nej, jag är inte tillräckligt originell för det. Men visst är jag väl ändå lite unik, för även om jag har lite av mammas utseende och sätt, lite av pappas sätt och utseende och massor av andras tankar, så är det ju ändå mixen av allt som gör mig till mig, och ingen annan i hela världen är ju faktiskt exakt som jag...
I'm special.
Heh.
absolut e du speciell!!!:)
SvaraRadera