Hörde på radion häromdagen - Rix eller Mix, jag vet inte - om någon som hade en dotter som hade fått lära sig att om man tänkte något negativt så skulle man genast försöka tänka något positivt om samma sak.. Det var lite brus och störningar (jag körde bil och här i skogen är mottagningen hyfsat kass) så jag hörde väl inte allt, men jag har iaf försökt med det där någon dag nu.
Negativt: J1 skriker på mig för hon vill inte göra som jag säger (F-R-U-K-T-A-N-S-V-Ä-R-T frustrerande, särskilt om det gäller hennes eller J2s säkerhet).
Positivt: Hon har en egen vilja, det är ju jättebra!
Negativt: J1 tar enormt lång tid på sig att göra saker.
Positivt: Vi har ju inte bråttom, jag menar, vad har jag för tider att passa?
Negativt: J2 vägrar sova på kvällen.
Positivt: Mer gos-tid, han är ju inte bebis så länge till.
Ja, som sagt, jag försöker. Men det går inte alltid särskilt bra. Övning ger färdighet, får jag hoppas. Jag har i alla fall märkt att om man kan komma på något positivt som neutraliserar det negativa, så blir känslan av irritation mycket mindre, en kortare tid. Och det är faktiskt himla skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar