Jag frågade två av mina kollegor i arbetslaget igår om varför de jobbade i skolan egentligen. Båda två verkade ha glidit in på ett bananskal. Den ena blev utbränd och ledsnade på sitt jobb som kokerska, och när hon var hos SYV för att prata utbildning kom hon på att SYV, det ville nog hon också bli! Den andre fick problem med ryggen och insåg att han var tvungen att byta jobb. Skolan hade han alltid trivts i eftersom han inte hade det så bra hemma, och då föll det sig naturligt att plugga till lärare. Att de sedan hamnade på IV-programmet var ännu mer slump.
Jag har verkligen bra kollegor i mitt arbetslag i år! De lyssnar och ger feedback även på såna personliga saker som funderingar kring jobbyte. Kollega P förstår dessutom tankegången, även han har börjat känna att man bara ger och ger utan att få något tillbaka, särskilt med de här eleverna. Det är åtminstone inte ofta man får tillbaka så mycket att man går +-0, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar