Weeee!

Kände mig så där jätteorolig i kroppen idag igen så jag tänkte att jag lika gärna kunde få J2 att sova i sin egen säng när jag inte hade nåt bättre för mig. På en halvtimme lyfte jag in honom i sin säng säkert över hundra gånger - ingen överdrift! - och även om det var svårt att hålla sig för skratt de första femton gångerna han kom ut ur sitt rum och sa "hallå där!" och skrattade tills han kiknade, blev det lättare när vi började närma oss femtio gånger. Till slut pekade jag bara på sängen och sa "Gå till din säng och lägg dig" (och mycket noggrannt får jag påpeka att jag sa "godnatt, sov så gott" varje gång han låg i sängen), och så vände han, sa "sova Jacks säng" och gick och la sig. Efter 45 minuters kamp började han gråta, först efter mig, sen efter pappa. Och sen blev det tyst. Ungen har somnat i sin egen säng för första gången sedan vi tog bort långsidan på spjälisen! Wehoo!