Wannabe

Jag funderade igår på om man verkligen måste begravas via kyrkan? Alltså, jag har ingenting dont kyrkor som byggnader men jag tycker hela förfarandet med en präst som står och snackar skräp liksom förstör. Jag vill inte själv ha någon där framme som pratar en massa strunt om gud och Jesus när jag ska begravas. För själva begravningen antar jag inte tillhör kyrkan? Jag är inte särskilt kunnig, som ni märker. Jag vill kremeras och eventuellt få en sten rest, fast jag är inte med i svenska kyrkan (surprise) och stenen skulle mer vara för att jag tycker att det kan vara skönt att ha ett ställe att gå till när man vill 'prata'. Om jag är död spelar iofs inte det någon roll vad jag tycker, men jag hör till exempel mormor prata om hur hon skulle vilja att det på något sätt tillkännagavs att hennes man har funnits, ett namn någonstans, och han finns ju i en minneslund.

Det var jättefint igår att barnen hade fått välja varsin låt till sin pappa (jag kan knappt skriva om det utan att få andnöd och kramp i hjärtat och gråta) och jag skulle gärna vilja att hela min begravning var byggd på musik istället för att avbrytas av mellansnack. Kanske det visst var någon som fick tröst av orden prästen sa igår, kanske. Jag tror visst att man kan ses igen, men inte i en himmel med Jesus och gud och blaha blaha.

Jag tänker att Roger nog hade skratta lite åt allt prat om bibeln och det som står däri, men jag kan inte tänka på hur han sitter på ett moln och blickar ner.... jag tror att han hade tyckt att det hade varit komiskt, samtidigt som han nog hade gillat det, att folk bockade och neg framför hans grav... det fick mig att le lite mitt i all sorg igår. Fast om han sitter på ett moln i himlen hoppas jag att han också la märke vill sina två söner igår. Jag blir så arg. Varför tog du inte bättre hand om dig, för deras skull?!