Idag efter hon hade badat stog hon framför spegeln och tog på sig sina kläder. När hon hade trosor, strumpbyxor och sina prinsessklackskor, som hon fått i julklapp, på sig frågar jag om hon ska ha sin klänning.
- Åh nej!
- Vad är det?
- Min mage är så tjock, titta här i strumpbyxorna, den står ju ut!
P och jag blir smått chockade och frågar vem som har sagt att hennes mage är tjock. Det har hon själv sagt, säger hon. Och hon fortsatte peta på sin mage och säga att hon är tjock.
- Din mage är jättesöt, sa P. Den är precis som den ska vara!
- Jag vet att min mage är söt, men den är ändå tjock!
Och sen på med klänningen.
Vad i helvete! Ska en fyraåring börja tjata om tjocka magar?! Jag får tänka på vad jag säger, när jag nu säger att min mage är tjock (det är den å andra sidan), och andra får börja tänka sig för innan de säger saker som tjockis, även om det bara är på skämt. Jag vill inte ha en anorektisk fyraåring. Eller fjortonåring heller för den delen.
Ja fy f-n, det där är verkligen INGET man vill höra från sitt barn, vare sig de är fyra eller fjorton!! Själv ser jag det numera som att jag inte fryser vid den här årstiden... Sen får saken vara som den är, när det inte blev som det borde.
SvaraRaderaStor kram!!
Hoppas vi kan få till en fotodejt!
ja usch... det är läskigt. Barnen här hemma på ön har också börjat prata på samma vis och vi mammor har diskuterat hur läskigt det är... Barn uppfattar så mkt mer än man tror men det är riktigt tungt då de är så små och säger sådanahär saker. Man får verkligen passa sig vad man säger.
SvaraRaderaHoppas att lilltösens ideer går över i allafall.
kram