Ny bok

Jag skulle just till att skriva ett happy inlägg när jag inser att grannen under oss röker på balkongen igen. VARFÖR kan man inte få vädra ur lägenheten en enda gång utan att det ska lukta askfat här inne? När man själv nu har valt att inte röka, dessutom!

I alla fall!

Sedan jag lyssnade klart på Häxan från Portobello (tankar kring den kommer så småningom) har jag haft lite lästorka. I morse var det så illa att jag lusläste Metro på vägen till jobbet. Inte illa pinkat att få en sån innehållslös tidning att räcka en hel timme! Inför hemresan stod jag dock inför ett vanskligt dilemma. Köpa en pocket på Pressbyrån (och betala en förmögenhet för en bok som jag kan hitta för halva priset på adlibris) eller köpa en svindyr tidning som inte räcker hälften så länge som den lika dyra boken. Att beställa från adlibris är ju också lite sent påtänkt när man vill läsa nåt NU, men att köpa en dyr tidning kändes inte så ekonomiskt.

Alltså läser jag numera självbiografin av och med Slash.

Ingen kan iaf anklaga mig för att enbart köra på samma slags böcker jämt....

haha

J1: Mamma, sätt på lite musik så att jag kan dansa! Men inte pojkmusik, bara flickmusik som man kan snurra till.

Hmm. Det enda jag kunde komma på var Robyns "Do you really want me". Den var tydligen på pricken rätt!

Eftermiddag

J2 somnade just. J1 sitter och målar på sitt rum. Varje gång jag har städat där kommer hon på att det är trevligt att vara i sitt eget rum. Sen behövs det visserligen städas rätt omgående igen.. Men denna gången finns det inte mycket att stöka till eftersom vi skickade iväg en låda leksaker till igår. Roligt att hon är pysslig av sig, tycker jag. Jag längtar tills om nåt år, när vi kan pyssla tillsammans på ett annat sätt, när hon kan göra det mesta själv så att jag också hinner pyssla och inte bara hjälpa till. Hon har f.ö. scrappat två kort idag medans jag la J2.

Jag var huslig igår och gjorde köttbullar från noll. Med J2 som hängde i benet och skrek råkade det dock bli lite för lite ströbröd. Därför blev köttbullarna trekantiga. Goda, javisst, men trekantiga. Så idag vägrade J1 äta "för jag gillar inte trekantiga köttbullar" och J2 åt ett helt lass men ingen potatismos, som däremot J1 slevade i sig. Jaja, det gick ungefär jämt ut....

Lite bättre. Äntligen!

Bara en tablett var fjärde timme så här långt in på dygnet. Klar förbättring!

Ingen förändring

Jag har två alvedon kvar innan jag använt dagens dos. Tror jag. Eller också har jag redan överskridit den. Whatever. Jag försöker låta bli, men jag har så ont. Fick tips att varva med ipren men apoteket i byhåla stänger ett på lördagar (eller tre? vilket som, det är stängt nu) och har så klart inte öppet på söndagar. Om jag åtminstone inte varit gräsänka under helgen, då hade jag försökt sova större delen av tiden och sluppit känna. Men barnen klarar ju inte sig själva, precis.

Grymt ont

Jag sitter här och vågar inte bita ihop och vågar inte öppna munnen. Jag har grymt ont sedan tandläkarbesöket igår. Eftersom jag haft ont i tanden (och hela käken) lör-tis så ville tandis inte rotfylla igår utan grävde ännu längre ner i käkbenet i jakt på skit. Och i brist på alvedon när bedövningen släppte (gjorde ont så jag höll på att avlida, som att föda barn i munnen, satan i gatan, liksom!) (och då har jag ändå ganska hög smärttröskel) käkade jag citodon som jag fick för mina eftervärkar när J2 föddes. Var kanske inte så smart att äta fyra stycken inom loppet av 2,5h, mamma säger att det är maxdosen på en dag... Jag tuppade av ganska snabbt i alla fall efter de två sista. Och mådde såååå jävla dåligt när jag vaknade. Satt på golvet vid toalettstolen, kallsvettades och trodde att jag skulle spy i säkert tio minuter. Tog mig till tåget men kunde inte läsa när jag väl var där utan fick koncentrera mig på att inte kräkas hela vägen till jobbet. Och första timmen där. Efter en ibumetin som jag fick av syster på skolan gick det över, om än inte själva smärtan i tanden. Sedan dess har jag dessutom ätit fyra alvedon. Nu värker det som tusan men jag vågar faktiskt inte äta mer piller. Jag vet att klockan inte ens är nio en fredag, men jag tänker gå och sova. Lyckas jag bara somna kommer det väl inte göra så förbannat ont? Eller?

Lunch!

Japp, idag hade kollegorna ingen mat med sig så de gick iväg för att äta på sjukhuset. Eftersom jag har en ordentlig make som sparar en matlåda till mig behövde jag inte gå dit idag. Tur det för jag måste säga att maten inte är särskilt upplyftande där. Dessutom är det skönt de dagar då man kan kasta i sig maten på 10 minuter och sen gå upp till arbetsrummet och vara för sig själv, slappa och blogga lite. Annars blir det att man sitter hela timmen (fast man egentligen bara har en halvtimmes lunch) och pratar om ditten och datten. Och det är väl visserligen bra, för det blir mycket sagt som vi inte hinner annars under dagarna, men som sagt, ibland vill man bara ta det lite lugnt och tänka på annat. Fast, hm. Nu sitter jag ju här och bloggar om jobbet ändå...

...och när jag funderar på vad jag annars ska skriva står det helt still. Jag hinner ju ingenting mer än jobb nu för tiden. Det är skönt att veta att P är hemma med barnen, att de åtminstone träffar en förälder varje dag. I går sov J1 när jag gick till jobbet och båda skulle lägga sig när jag kom hem. Idag sov J2 när jag gick, men förhoppningsvis drar jag redan halv tre idag så att jag får vara med ett par timmar innan det är läggdags.

Haha! En av mina elever frågade lite menande om jag skulle träffa någon idag efter skolan eftersom jag hade både mascara och örhängen.... *tssss* Grejen är att när allt känns lite extra tradigt och jävligt, då vill jag liva upp stämningen lite och tar på mig ett par örhängen. Men visst, svarade jag henne, jag ska förhoppningsvis få träffa min man och mina barn idag.