(...om än bara tillfälligt?!)
När jag tänker på att jag har åtta veckors sommarlov om bara fem dagar blir jag alldeles lycklig i hela kroppen! Tills jag inser att jag ska ta hand om mina barn varje dag av dessa åtta veckor. Missförstå mig rätt. Jag älskar mina barn. Det är ett stort privilegium att få vara med dem i åtta veckor. Men. De slåss. De bråkar. De retas. De gapar. De slåss. Och sa jag att de slåss? Båda två är lika goda kålsupare dessutom, vem som börjar spelar ingen roll, för man kan sätta pengar på att det var den andra som började förra gången. Åtta veckor då man måste ständigt roa för att inte helvetet ska braka lös, det låter inte riktigt som semester...
Just nu sover i alla fall J2 lunch. Han ramlade och skrapade upp knäna och hade jätteont (särsklit när han fick plåster på, så det var bara att ta av igen) så han ville lägga sig och somna ifrån det hela. J1 och jag har bakat brysselkex som ska delas ut till fröknarna nästa vecka. J1 börjar ju i Nollan (!!!) till hösten och J2 ska börja på stora avdelningen (!!!) så det är bajbaj alla fröknar, är lika med massa kakor. De var dock lätta att göra och om någon minut ska de ut ur frysen och in i ugnen.
Ni vet att vi gärna träffar er när vi är hemma!!! Kram
SvaraRadera