Nu har alla barn lämnat huset. Utom mina egna två, förstås. De sitter framför TV:n och ser ut att kunna slockna när som helst...
Det var ett lyckat kalas i alla fall, det spårade väl bara ur en gång när det var dags för sång, eftersom en av tjejerna satte igång och gapa och de andra hängde på. När jag sa till henne att nu får det räcka, jag då gjorde hon bara miner. Ehrm, *räkna till tio och se glad ut*. Tack och lov har vi en så stor lägenhet att de spred ut sig och var lagom många i varje rum. Dessutom stannade en mamma kvar, många av barnen pratar isländska och känner varandra bra, men brukar tydligen hamna i luven på varandra också, så hon stannade för att kunna medla om något skulle hända. Vilket det inte gjorde.
Leken gick bra, skattjakten gick bra, tårtan blev bra. Bra bra bra. Pust!
Bra gjort, vännen!! Bara att ta det lugnt nu...o lyssna på allt 'mamma...minns du på mitt kalas, när...' och 'vem vad det som gav mej denna, nu igen?...' ;D
SvaraRadera