Min dotter har verkligen gjort det till en sport att förstöra kvällarna för sina föräldrar! Man ser liksom inte alls fram emot nattningen, det känns som att det är slagsmål om vem som får natta lillebror... Tur att vi brukar dela lika och ta ett barn var, varannan nattning, för annars vete tusan vad jag skulle ta mig till. Efter 45 minuters skrik kallade hon dock en sista gång och bad om ursäkt för att hon varit dum. Då är det svårt att fortsätta vara arg, men kvällen är likväl förstörd. Utmattad hämtar man allt överblivet godis och smäller i sig. Vem hjälper det? Inte en själv i alla fall, men ändå är det svårt att stå emot. Nu sitter man här och mår illa av allt socker och försöker övertyga sig själv att det här, det var sista gången jag åt för mycket godis utan någon bra anledning. Yeah right.
Det hemskaste med kvällen är ändå ett faktum som inte går att bortse från: det är söndag igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar