Ångest.

Ja, nu är det bara en dag kvar innan jobbet börjar igen, och jag har världens ångest, precis som efter alla lov. Jag hade så många idéer om vad jag skulle fixa med under lovet men jag har inte gjort ett skit och nu sitter jag här lika oplanerad som vanligt. Jag vet att mina kollegor säger att inte alla kan klara sig vidare men ändå känner jag mig jättestressad över att det nog faktiskt bara är fyra eller fem av de 18 elever vi har som faktiskt kommer att få slippa IV nästa år. Jag sitter och försöker planera en hel termin, massor av uppgifter till elever som väl har vilat upp sig under julen och kommer tillbaka fulla av kämparglöd och vilja att arbeta.... Eller? Njaae. De som ville klara sig innan jul kommer fortsätta kämpa efter jul, de andra kommer göra som de gjorde förut, d.v.s. sitta av tiden. Jag kanske också ska ta och tagga ner ännu mer, för som sagt, faktum är att vi har mål och kriterier och sanningen är tyvärr den att hur mycket jag än vänder ut och in på mig så är det bara en handfull som kommer klara sig vidare.. Åh, det är så deprimerande ibland! Jag skulle vilja dra igång ett stort temaarbete om någonting KUL där de får lära sig en massa, men det går inte när två tredjedelar vägrar delta. Jag får planera en etapp i taget, känner jag. Fram till sportlovet kan vi fokusera på nåt och sen gör vi nåt annat sen. Bra planering va? *suck*