Höstdepp

Idag känner jag, efter att ha varit en dag med mina barn, då bland annat på öppna förskolan, att jag inte vill jobba mer. Visst är det dumt, jag som egentligen trivs bra med mitt jobb? Egentligen trivs jag inte bara bra utan utmärkt, om det inte varit för kollega SB som är en downer. Hon sätter liksom ribban för hur dagen ska vara. Är hon sur måste vi andra två trippa runt på tå för att inte störa. Är hon glad är allt genast frid och fröjd. Sedan höstlovet har det dessutom varit 90% sura dagar. Det irriterar mig. Det irriterar mig så mycket att jag funderar på om jag ens vill vara kvar nästa höst. Jag vet inte. Sedan är det inte bara om jag vill utan om jag får vara kvar över huvudtaget. Gissa vem som har nåt att säga till om där, förutom rektorn? Just idag känner jag för att ha ett 8-17 jobb där jag inte behöver engagera mig på fritiden. Och det är ju just det som är det bästa med det jobbet jag har nu - jag har så få elever så det är inte någon stor del av fritiden som går till tankar på dem...