Idag har jag inte sagt många ord när det var dags att träffa eleverna. Tradigt. Jag ville ju liksom bryta det mönster som alltid uppstår när jag träffar nytt folk, nämligen att jag är tyst och observerar. Samtidigt sa kollega D inte heller många ord utan S höll i allt. Jag tror att hon vill ha det så. Skulle man själv yttra sig "utan tillåtelse" skulle man nog bli rättad. Näe, så kanske det inte är egentligen. Men det är så det känns. Och det är väl där problemet ligger; jag tar inte för mig tillräckligt. Jag borde göra det för att inte hamna i underläge på något sätt, man måste liksom visa att man är någon. Och sen samtidigt är det inte under den allmänna informationen man ska "glänsa", min tid kommer nog. Ehm. Kanske inte för att glänsa, men jag tror åtminstone att jag kan göra nytta här.
Hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar