Arbetssökandet är över.

Pust.

Igår var jag på två intervjuer. Den första var ett återbesök då jag fick träffa en av kollegorna som jag skulle arbeta med om jag fick jobbet. Det jobbet ville jag verkligen ha, det verkar väldigt intressant med frihet under ansvar. Jag ska väl inte sticka under stol med att det också verkar lite deprimerande, inte särskilt stor procent går vidare till gymnasiet och en del räknar man till och med med att de kommer gå under (rektorns ord).

Den andra tjänsten var ett kortare vik med för få procent och hade inte varit av intresse.. Om jag inte fått tjänsten, alla jobb är ju välkomna. Nu fick jag inte den, redan en halvtimme efter intervjun ringde de och sa att en av de andra som de intervjuat under dagen fått tjänsten istället. Helt okej. Som sagt.

Istället fick jag hoppas på den första. De hade sagt att de skulle höra av sig under eftermiddan, men klockan tickade på och när hon var efter 18 var jag säker på att någon annan fått jobbet och att det skulle komma ett tack-men-nejtack-mail på måndag, så jag blev något förvånad när rektorn ringde nån gång kring sju och sa att jobbet var mitt! Yeha!!! Dessutom skulle jag få 1500:- mer i lön än jag begärt, inte heller fel... Och nu är det bara 5 veckor kvar tills jag börjar jobba, dvs hög tid att börja organisera sig.