Projekt Harry Potter

Så ja, jag har ju då läst ut bok #6 i serien om HP, och tänker mig att ta tag i den sista när jag kommer hem från semestern. Jolin och jag pratade häromdagen om att pojkarna i hennes klass gillar Harry Potter, och hon ville gärna se filmerna. Sjäv vill jag gärna att vi ska läsa en kapitelbok tillsammans, istället för att läsa kortare sagor eller spela fia, så det faller sig kanske naturligt att jag försöker få henne intresserad av HP. Vi läste halva första kapitlet igår, men eftersom vi kör varannankväll här hemma så var det min tur att läsa för Jack i kväll, och Patrik är inte så intresserad av HP.

Vad jag märkte när vi började läsa igår, var ett par saker. 1) Språket är ganska komplicerat så man måste stanna upp och förklara en hel del, 2) det är många människor i berättelsen - redan på tio sidor måste man fråga om Jolin är med på vem som är vem, 3) Jolin klarar av mycket mer i bokväg än jag trodde. Så jag funderade och funderade på hur jag skulle kunna göra det lite mer överskådligt för henne, eftersom de flesta karaktärer återkommer hela tiden och då måste man veta vilka de är om det ska gå lite smidigt. Jag googlade på bilder men tyckte inte att jag hittade nåt som var riktigt bra, men sen när jag skulle sova kom jag på den utmärkta idén att vi tillsammans faktiskt kunde rita karaktärerna och göra en liten bok av det. Jolin var genast med på noterna och vi har lyckats producera de första fem personerna som är med i första halvan på första  kapitlet. Dessa fungerar nu som bokmärke i boken, vilket också kommer underlätta när vi fortsätter läsa i morgon. Möt familjen Dursley, professor McGonagall och Albus Dumbledore. Inte helt lätta namn för en sexåring...

Åh, jag vet!

Egentligen borde jag inte lägga ut den här bilden eftersom det innehåller människor, och då framför allt två av mina elever. Men jag målar över deras söta ansikten (världens busigaste miner!) så att ni inte kan lista ut vem de är, och adderar en liten pratbubbla, för jag kan liksom inte stå emot. Killarna lånade min kamera och gick en sväng i fredags. Jag sa till dem att de inte fick fotografera människor utan att fråga dem före (eller efter), men det var tydligen lite svårt att stå emot, för här låtsas pojke nummer tre att han tar kort på sina vänner..... :-D

Gokväll!

Sveriges sämsta bilförare

Jag antar att det är jag, eftersom jag skrapat bilen ordentligt idag igen när jag skulle parkera. Jag var stressad eftersom Jack satt där bak och ropade att han var kissnödig, dessutom stog mannen som har bilen bredvid vår och tittade på när jag skulle svänga in mellan hans bil och betongpelaren. Det gör inte saken bättre heller att jag vet att han tror att jag inte kan köra bil, han pratar med mig som att jag inte vet hur man gör. Visserligen är han trevlig, men det blir väldigt mycket självuppfyllande profetia eftersom jag blir mer nervös. Och mycket riktigt tog jag inte ut svängen tillräckligt (som jag alltid brukar, jag KAN nämligen parkera!!) utan skrapade emot betongpelaren rejält. Sen var han jättetrevlig och berättade hur man gör när man parkerar och när jag berättar för Patrik om att jag skrapat bilen så snörper han på munnen och surar, FÖR JAG GÖR DET JU GIVETVIS MED MENINGEN!!

Jag antar att jag ska sluta köra och låta mästaren ta hand om all  bilkörning i framtiden.

Ohhh! Kallt!

Det gör inte så mycket att temperaturen ligger på -10 grader på dagtid (förutom att jag oroar mig för att rören i stugan ska frysa och gå sönder), för det kommer kännas så mycket lyxigare när vi åker härifrån! Jack är visserligen ute hela dagarna på dagis, men det verkar vara okej med dem också, de är ute och leker och rör på sig på ett helt annat sätt än vi vuxna gör. Att däremot ta med sig en grupp tonåringar ut för att fotografera i 80 minuter visade sig bli liiiite mer problematiskt. Tjejerna som går runt med tights utan varken kjol eller byxor till, de klarade en halvtimme innan de började klaga. Men jag tror att de ändå hade kul, och det är ju faktiskt huvudsaken, kan jag tycka. När det blir varamre tar vi oss lite längre och kan stanna kvar en stund utöver lektionstid. Kruxet med ungdomar är dock att de glömmer sina kameror hemma. Alltså fick några låna min, och därför kunde inte jag fotografera. Men det gör å andra sidan inget - det var ju skitkallt ;-)

Nu ska jag försöka tina!

Böcker för barn

Okej, okej, jag måste bara, för detta inlägget har funnits i mitt huvud den senaste veckan och måste få komma ut!

Patrik tycke rom att läsa Jan Lööf för barnen. Gamla godingar som han själv gillade när han var liten.
Jag gillar inte Jan Lööfs böcker. Jag tycker att de är statiska, att språket är krångligt och styltigt och o-bra, och karaktärerna är torra. Bilderna är väl okej, men raka och stolpiga (och bara pojkar hela tiden!!!).

Nej. Tacka vet jag PIJA LINDENBAUM. Jag skriver hennes namn med versaler, i stora bokstäver, fetstil och understruket för att ni verkligen inte ska missa vem som är Sveriges bästa (nu levande) barnboksförfattare. Språket! Det gör liksom ingenting att man läst böckerna femtio gånger den senaste veckan, språket blir aldrig gammalt. Bilderna! Så fina, fyndiga, intressanta, annorlunda. Innehållet! Så äkta, fast fantasifullt och udda.

Man vet att en bok funkar när barnet som lyssnar är så trött så han knappt orkar hålla ögonen öppna, men ändå vägrar att lägga sig ner på kudden för att inte missa ett enda ord eller bild. Trots att det är fjärde gången den här veckan han hör samma bok!

Vi har läst alla Lindenbaums böcker för båda barnen. Gittan-böckerna. När Åkes mamma glömde bort. Kenta och barbisarna. Lill-Zlatan och morbror raring. Siv sover vilse. Och alla går hem! Hos båda! Både när det är en pojke i huvudrollen, och när det är en flicka.

Jag gillar att det kan handla om en fotbollstokig tjej med en morbror som är gay. Eller om en pojke som är trött på att spela fotboll och vill leka med barbiedockor med tjejerna istället. Och om en udda liten flicka som blir kompis med vargar när hon tappar bort sitt dagis (den tycker Jack är läskig), blir kompis med några fårskallar när hon är på semester, och skaffar sig några älgar till brorsor när hon inte har ett eget syskon. Just nu är favoriten (för Jack, Jolin spelar hellre fia med knuff) Siv sover vilse, den är himla snyggt ritad med drömlika rum. Det är liksom så BRA.

Har man inte läst Lindenbaum förut så tycker jag att man bör göra det pronto.
Och nej. Jag får inte betalt av rabén&sjögren.

Ont i axlarna

Är det ett tecken på att man håller på att bli gammal, när man liksom inte riktigt tåler stressen på samma sätt? Jag menar, jag är stresstålig, förutom att jag får blackouter när jag inte hittar rätt papper eller så, men samtidigt vet jag med mig att jag har börjat med den hemska ovanan att dra upp axlarna och liksm spänna mig en massa när jag blir stressad. När elever frågar mig om det finns chans att höja sig i svenska om de bara skriver riktigt bra på nationella proven, drar jag upp axlarna till öronen och känner hur det börjar rycka i mitt ena ögonlock. Naturligtvis är det inte den reaktionen de önskar, men i de fall då det finns elever totalt utan känsla för vad man är kapabel till är det lätt att det blir lite spänt. Framförallt eftersom jag inte på något sätt tycker att det är ett bra och stimulernade sätt att säga "nej, du kommer aldrig få mer än G" - vad har man då att kämpa för? Det ska bli skönt när vi byter till det nya betygssystemet nästa år, det kommer bli lättare att ge rättvisare betyg eftersom det åtminstone finns fler steg på skalan.

Nå, själva grejen var ju då det här med att jag har så oerhört ont i axlarna/ryggen. För att jag spänner mig hela tiden. Och att det är ett tecken på att man kanske är gammal, eftersom det aldrig blev så här förut. Men det kan ju också vara en bra "hint" att man är stressad fast man själv inte tror att man är det. Dags för nationella prov i svenska nästa vecka och hälften av eleverna ligger hemma i kräksjuka....... Optimal grogrund för stress, eller vad säger ni?!

Vad jag ska packa

När vi åker på solsemester om två veckor ska jag, förutom solglasögon och baddräkt, packa ner följande:
Revolt av Suzanne Collins (ja, den är äntligen på väg till en brevlåda nära mig - förhoppningsvis min egen!), Warm bodies av Isaac Marion (som råkade slinka ner i min bokus-beställning av bara farten), The blade itself av Joe Abercrombie (som "min" tatuerare rekommenderade i somras - har jag sagt att hon är omskolad bibliotekarie?!), The Distant Hours av Kate Morton (som jag längtat efter att läsa sedan i somras då jag köpte boken...) och så någon av Patriks lättviktardeckare. Är det "sommar" så är det!
Vad tror ni, hinner jag läsa fem böcker på två veckor? Jag vet inte, men det är min förhoppning och mitt mål.

Åh, Kanarieö, vad vi längtar efter dig!!